"Bland det bästa med lantmäteri- förrättningarna var att träffa olika människor."
Kati Korhonen, grundskolelev
Sommarpraktikant på Södra Savolax lantmäteribyrå
Min sommarpraktikperiod kunde inte ha börjat bättre: trevlig atmosfär i en bekant byggnad och människor som jag kände sedan november året innan. Jag hoppades naturligtvis kunna fördjupa mina kunskaper från föregående PRAO-period och dessutom få komma ut i fält och jobba praktiskt. Inte ens den första dagen var särskilt pirrig, eftersom jag till en del visste vad jag skulle få vara med om.
Varje dag blev jag presenterad för nya människor. Redan från första stund fick jag sätta mig vid datorn och via intranätet ta del av nymodigheterna på området. Det verkade som om kunderna hade valt just den här dagen för att sköta sina tomtaffärer och det var full rulle i kundbetjäningen.
Verksamhet i terrängen
De följande dagarna i fält var ändå något alldeles nytt för mig. Vi kartlade tillandningar och jag fick lära mig hur man mäter med GPS. Användningen av lövskära kräver ännu lite övning, men vinkelprismat börjar redan sitta ganska bra i handen på mig. Redan på torsdagen när vi kom till Pieksänmaa hade jag lärt mig grunderna för en avstyckning och det gick upp för mig att när lantmätaren håller förrättning blir det kaffekalas. Inget dåligt yrke, precis! Under fredagen såg jag på när GPS-punkterna mättes in och det gick ingen nöd på mig där ute, vackert solsken som det var hela dagen. Den första veckan bjöd på en full ranson av ny mätutrustning och en god portion frisk uteluft.
Nya platser – nya bekantskaper
Den andra veckan inleddes med soligt väder i fältarbetenas tecken. På måndagen släpade jag ut råmärken till nya platser och jag lärde mig hålla mätbandet rätt. Fint var det att jag redan nu utan att fråga hade koll på vad som skulle mätas in vid avstyckningar och varför. Visst finns det ännu frågetecken, men jag vågar redan nu säga att jag har lärt mig en del. Vid sidan av alla nya platser vi besöker hör det till förrättningarnas allra bästa sidor att man får träffa olika människor.
Solbränna, mygg och satellitbongning
Jag hade hört att vägförrättningar ofta kunde vara tvistiga tillställningar, men på tisdagen var jag ändå med om ett försonligt möte med avspända markägare som bara satt och nickade förnöjt. När väglinjen stakades ut i terrängen fick jag knappa in koordinater i GPS-mätaren, så dagen var i mitt tycke lyckad. Och solbrännan tar sig. På onsdagen fick jag undervisning i kartarbeten och jag fick även göra beställningar. Det är härligt att ibland få sitta vid datorn som omväxling till utearbetet, för här på kontoret finns det inte en enda mygga. Myggorna var för övrigt det enda verkligt negativa med fältarbetena.
På torsdagen fick jag ännu från bil vara med om kartläggningen av nya vägar. GPS–utrustningen började verka som en helt logisk grej när jag gång efter annan gick med den mitt på vägen och väntade på satellitsignaler. Vi bongade alldeles tillräckligt med satelliter och säkert skulle jag göra om det här jobbet bara jag fick chansen.
Kanske blir jag lantmätare…
Mycket nytt har jag fått in i skallen under de mysiga dagarna på lantmäteriet. Flera gånger fick jag frågan om det är hit jag ska söka mig när jag blir stor och jag måste säga att det faktiskt inte är något dåligt alternativ!
