"Lantmäteriet intresserar mig fortfarande på grund av sin mångsidighet. I jobbet kommer man i kontakt med kartor, terrängarbeten, mätningar, sammanträden och framför allt kunder."
Aune Rummukainen, doktorand
Från kartläggare till doktorand
För ett tjugotal år sedan tog min bana som trädgårdsmästare ett snabbt slut, när det konstaterades att jag led av allergisk snuva orsakad av mögelsporer. Jag måste lämna jobbet i växthusen. Yrkesvägledningens lämplighetstest visade att jag hade ett gott mattehuvud och att jag verkade ha fallenhet för naturvetenskapliga ämnen samt att jag var duktig på att böja järntråd till olika figurer. Detta ledde till att jag sökte in till en yrkesskola för att studera lantmäteri.
Först till S:t Michel och sedan Rovaniemi
Yrkesskolan i S:t Michel visade sig vara verklighetsnära och synnerligen trevlig som utbildningsställe. Jag blev förtrogen med kartor, terrängmätningar och geodetiska beräkningar. I teoriutbildningen berördes fastighetstekniska begrepp, planläggning och lagstiftning.
Efter mitt första år vid yrkesskolan sökte jag och blev antagen till tekniska skolan i Rovaniemi, men innan jag kunde påbörja studierna måste jag skaffa mig ett års arbetspraktik. Jag lyckades få en praktikantplats vid Kuopio lantmäteribyrå och inledde därefter studierna först därpå följande höst.
Mycket övningar
För den som törstade efter kunskap bjöd den här skolan på mera teori och bakgrundsmaterial. Övningarna bestod i värdering och mätning av mark, skog eller byggnader. Mätningarna resulterade alltid i ritade kartor. Även planer gjorde vi upp med tillhörande visualiseringar. Och handlingar till lantmäteriförrättningar liksom även köpebrev producerades i stor omfattning. Alla övningar redovisades i form av arbetsbeskrivningar. I den teoretiska undervisningen fick vi lära oss allt från lagstiftning till felkällor vid flygfotograferingar och satellitmätningar.
Från Rovaniemi till TKK i Esbo
Jag blev klar från Rovaniemi mitt under den ekonomiska lågkonjunkturen. Eftersom jag alltjämt hade ”studieväxeln” på sökte jag till Tekniska högskolan. Hösten därpå kunde jag fortsätta mina studier i lantmäteriets underbara värld i Otnäs, Esbo. När jag fann mig själv stavande igenom en fem centimeter tjock mattebok på engelska gick det upp för mig, att det ändå inte hade varit helt fel att klara av gymnasiet först.
Från Esbo till Tammerfors på jobb
Efter examen förflöt åren på Tammerfors lantmäteribyrå med olika arbetsuppgifter: som förrättningsingenjör, i ett ägoregleringsprojekt, som chef för kundtjänsten och med förbättringar av fastighetsregistret. De dagliga rutinerna kryddades av att jag fick upprätta och bevittna köpebrev samt utföra olika beställningsarbeten. Men efter tio arbetsår kom jag plötsligt till insikt om att hjärnkontoret krävde vissa omsorger för att inte drabbas av perspektivlöshet och nedbrytning. Jag antog att fortsatta studier kunde vara ett bra medel mot demens. Sagt och gjort, jag sökte mig på nytt till Otnäs, där både ämne för disputation och finansiering ordnades. Inte heller tjänstledigheten var något problem. Meningen är att min doktorsavhandling ska vara klar inom år 2007.
Alltid nånting nytt
Lantmäteriet intresserar mig fortfarande på grund av sin mångsidighet. I jobbet kommer man i kontakt med kartor, terrängarbeten, mätningar, sammanträden och framför allt kunder. I det praktiska livet konfronteras man alltid med olika typer av problem. De måste först brytas ned i sina minsta beståndsdelar innan de kan lösas. Helt färdig i sitt yrke blir man väl aldrig, alltid dyker det upp nånting nytt. Vid sidan av den egna branschen vore det bra att känna till hur andra myndigheter arbetar, speciellt när arbetsfälten tangerar varandra. Sin speciella tjusning har lantmäteriförrättningarna och fastighetsfrågorna i att man för att klara av dem alltid måste ha kunskaper i historia och juridik.
Lantmäteriet gav mig mod
Lantmäteriet har fått mig att söka mina gränser (naturligtvis inte tomtgränserna) och finna nya drag hos mig själv. Genom mitt arbete har jag stiftat många nya bekantskaper. Som den skygga flicka jag var som barn och ungdom har jag genom mitt arbete blivit orädd och avspänd i umgänget med kunder. Jag har blivit bestämd i mitt beslutsfattande och sinnet för humor har varit en tillgång i knepiga situationer. Lantmäteriet tvingar en också till ödmjukhet, eftersom alla oklarheter alltid först måste utredas. Den här branschen har gett mig inblick i samhället med alla dess värderingar och förändringar. Lantmäteriet har också gett mig ett yrke och ett arbete, där jag utan problem kommer till rätta med astman, den som orsakades av mögelsporerna.
