"När jag valde att bli lantmätare kunde jag inte föreställa mig vilka möjligheter det yrket skulle ge mig. Lika förvånad är jag än i dag. Ett yrke som jag rekommenderar!"
Risto Nuuros, Lantmäteriråd vid Lantmäteriverket och orienterare på världsnivå
Hur det kom sig att jag blev lantmätare
Lantmätaryrket var inte på något sätt en självklarhet för mig. Mina tankar hade dock kretsat kring nånting som hade med naturen och kanske utomhusmiljön att göra. Det var senast i gymnasiet jag på allvar måste börja fundera på ett yrkesval och mina egna alternativ i det avseendet.
Genom intresset för orientering gick det upp för mig, att det fanns en yrkeskår som kallades lantmätare, och att sådana åtminstone gör kartor och kanske även vissa andra saker. I början var det kartor och kartframställning som intresserade mig och det fick mig att efter studentskrivningarna söka in till TKK. Där insåg jag rätt snart att en lantmätare de facto sysslar med mycket annat än kartor, men i mina studier kom jag ändå att satsa på att bli en kartexpert.
Tidigt insåg jag också, att staten och kommunerna var de största potentiella arbetsgivarna. Det passade mig utmärkt. Numera är ju arbetsmöjligheterna även inom den privata sektorn både goda och mångsidiga.
Sommarjobben gav inblick i branschen
Som sommarpraktikant under studietiden sysslade jag till en början med orienteringskartor. Det skapade en bra grund för kommande terrängarbeten och lärde mig att ta ansvar för jobbet som helhet. Efter två års studier fick jag sedan chansen att bli sommaranställd vid det dåvarande karttryckeriet vid lantmäteristyrelsen. Där blev jag förtrogen med alla de olika kartor som framställdes i Finland, allt från grundkartor till vägkartor. Hela kartframställningsprocessen med renritning, kopiering och tryckning började gestalta sig för mig. Då träffade jag också mycket branschfolk och kunde med egna ögon och öron lära mig vad jobbet i praktiken gick ut på. När mina studier var inne på slutrakan fick jag möjlighet att jobba deltid, vilket efterhand gav mig en allt större inblick i branschen.
Efter slutförda studier satsade jag på en karriär som orienterare med allt vad träning det innebar. Vid sidan om jobbade jag ytterligare en sommar med att ta fram orienteringskartor.
I statens tjänst
När jag därefter började se mig om efter jobb var det nära att jag hade blivit lärare vid en yrkesskola. Men samtidigt blev en tjänst i anslutning till grundkartläggningen ledig vid lantmäteristyrelsen. Jag lyckades få det jobbet och mina bana som statsanställd inleddes. Och statsanställd har jag varit allt sedan dess.
Varför jag är så intresserad av branschen
Teknik har alltid fascinerat mig. Jobben inom kartsektorn är synnerligen mångsidiga och även lantmäteriet är en alltigenom modern och progressiv bransch som använder sig av mycket datateknik. När jag studerade stod datatekniken ännu i sin linda och man kunde inte ana sig till den utveckling vi har idag. Arbetet i sig är intressant, även om det ofta sägs att det administrativa inklusive ledarskapet är trist. Den dagliga förvaltningen blir ett slags rutin, lite på samma sätt som träningen är det för långdistanslöparen. Det gäller att orka ligga i, att göra rätt saker vid rätt tidpunkt och att däremellan även kunna njuta av resultaten.
Mitt nuvarande arbete innebär också mycket kontakter med olika samarbetsparter. De internationella uppdragen har med åren ökat inom alla områden, så även för Lantmäteriverkets del. Speciellt EU-medlemskapet har lett till många nya åtaganden som kräver vår medverkan. Mest givande i arbetet är ändå och kommer alltid de människor att vara, som man får något konkret till stånd med. Ibland kan det vara hur mysigt som helst och däremellan mera strävsamt.
Vad branschen har gett mig
Jag har haft tur i den bemärkelsen att jag med lämpliga intervaller har kunnat byta arbetsuppgifter, genom att först verka inom produktionen och sedan med ledarskapsfrågor. Det innebär att jag har kunnat klättra på karriärstegen. Det grundläggande är ändå att arbetet har gett mig en stadigvarande inkomst och en trygg arbetsplats. Jag har också kunnat vara med och påverka utvecklingen på många olika sätt. Mina 30 år hittills inom branschen med samma arbetsgivare har verkligen rullat på.
Idrottsbakgrunden har varit en favör
Idrott och orientering på världsnivå lärde mig ett villkorslöst sätt att arbeta och en speciell vana att göra en sak i sänder, och att sedan i enlighet med den rådande situationen fatta de avgörande besluten. Den idrottsliga bakgrunden har även skapat goda förutsättningar för mig att avancera i karriären, eftersom även arbetslivet ju är en kamp. Jag har lärt mig att leda mig själv och hantera det jag sysslar med. En viktig lärdom är även att man inte alltid kan ha framgång, en sanning nog så viktigt att tåla. Efter motgångar måste man ta nya tag och göra saker och ting ännu bättre.
När jag gjorde mitt val att bli lantmätare kunde jag inte föreställa mig vilka möjligheter yrket skulle ge mig. Lika förvånad är jag än i dag. Alltså ett yrke som rekommenderas!
